Så här säger Kajsa: 'Varje stund och sekund bemöter pedagoger och andra vuxna helt omedvetet flickor och pojkar med helt olika förväntningar och attityder som styr dem till smala begränsande roller. Det blir till hinder för det mesta i livet och påverkar såväl individens möjlighet till lycka och utveckling som vidare samhällsfrågor - t.ex. döda i trafiken, hälsa och ekonomi. Ofta stannar dock mångas tankar på löneskillnader eller styrelseposter. Bägge delarna behövs.

Lagen säger att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets väsentliga områden. Hur uppstår olikheterna? Min forskning visar att dessa olikheter i samhället grundläggs genom att vuxnas förväntningar och bemötande av barn gör att :

Flickor -
• förminskas kroppsligt och själsligt,
• används som hjälpfröknar,
• bekräftas för sitt utseende,
• tillåts aldrig säga nej,
• ges tilltal och följdfrågor om relationer utseende och känslor,
• möts av ett begränsande kroppsspråk som manar till passivitet.

Pojkar –
• ges mycket utrymme,
• förmanas ofta mycket negativt,
• ges bekräftelse för felbeteenden eller mätbara stora saker,
• tillåts säga nej,
• ges tilltal och följdfrågor om mätbara ting som storlek hastighet eller mängd,
• de möts med yviga rörelser och öppen uppsträckt kropp som manar till aktivitet osv.

Vad leder detta till? Omedvetet undanhåller vi "halva världen" för flickorna och andra halvan för pojkarna. Det kallar jag diskriminering. Det leder till maktskillnader och blir en grogrund för våld och mobbing. Vad vi kan göra istället? Syftet med jämställdhetspedagogiken och genusarbetet är att vidga rollerna för både flickor och pojkar att låta dem ta del av varandras monopol för att senare i livet ha möjlighet att kunna göra egna val utifrån sig själva istället för utifrån begränsande könsroller.

Vi ska ge dem förutsättningar att skapa sig en god, positiv självkänsla. Stopp! Läs igen: Vi ska ge dem förutsättningar att skapa sig en god positiv självkänsla. Det är viktiga ord som manar dig till handling och verklighet. Vi kan ge flickor mod, styrka, egen vilja, uttrycka sina behov och få dem tillgodosedda, aktivitet och rörelse, initiativ. Vi kan ge pojkar hänsyn, språk och begrepp, närhet, kroppsberöring, förstå andras behov, positivt bemötande. Vi kan och ska ge alla barn glädje och positiv självkänsla.

Pedagoger som ska utföra denna pedagogik måste givetvis själva samla kunskaper och ges möjlighet att stärka sin positiva sida. Tankar är skapande. Att tänka goda tankar och att använda glädje som arbetsmetod ger resultat. Antingen eller - Eller både och ? Jämställdhet och makt sitter samman. Att ges rollen som huvudperson (läs män) och att ges uppmärksamhet, få företräde och tillåtas avbryta ger makt och överordning. Dock berövas de (läs män) andra halvan av livet, som relationer, känslor, närhet (läs som ges till kvinnor). Det begränsar både kvinnor och män.

När vi ledare i förskola och skola tillsammans med föräldrar och alla andra i samhället förbättrat jämställdheten kommer makten att fördelas på ett bättre sätt. När jämställdhet uppnås kommer alltså lönefrågan att lösa sig och därmed ge lika lön för lika arbete. Att bara lösa lönefrågan är endast halva delen av problemet och ger ingen förändring av jämställdheten. Det viktigaste är förändringen av de attityder och förväntningar som skapar det sociala samspelet, maktfördelningen och rollerna. De kommer annars att fortsätta att vara begränsande för flickor, pojkar, kvinnor och mäns liv.

Ett hinder på vägen är de rädslor som kommer till ytan när man tror att vi försöker byta roller, men glöm det. Sanningen är att VI SKA VIDGA OCH BREDDA ROLLERNA – till ALLAS LIKA VÄRDE. Så, färdigheter som att diska eller tvätta bilen blir en bisak, det är rollen vi bär när vi utför dem som är avgörande för om jämställdhet råder."